Så fel så man blir arg och ledsen istället för att lösa saker
jag vet inte riktigt hur jag känner, men jag känner mig inte bra.
Speciellt när sådanna här saker händer, allt blir bara fel då.
Men hur är den perfekta mannen? Man kan nog aldrig få den
men drömmde om när man var liten, då trodde man att livet skulle vara så lätt.
Men det är ju inte så när man väl växer upp och inser verkligheten.
När jag bygger mina luftslott så ska jag fan inte simma i vallgraven i allefall.
Jag tänker inte göra det, jag ska förverkliga mina drömmar för jag är en person
som aldrig ger sig, jag vet att jag har kraft att lyckas om jag bara vill.. och det har vi alla.
Men om man bara tänker negativt på sitt förhållande kommer det aldrig funka, jag har aldrig
tänkt negativt, för jag vill att det ska funka jag vill att vi ska vara som alla andra, ska det vara så svårt?
Tydligen, saker blir aldrig som jag vill nu för tiden, varför vet jag inte.. jag kanske är för svag för att lyckas?
Jag kanske inte har viljestyrkan i mig längre som jag hade för 2 år sedan, jag kommer ihåg 06 då var
jag Paulina då var jag mig själv, jag vill vara mig själv igen. Jag vill vara den glada och göra precis som jag vill
jag gör aldrig det längre.. jag blir svag, svag för alla andra, jag dras med mängden, varför? jag har aldrig gjort det innan
jag har alltid gått min egen väg och gjort mina egna saker, jag gör inte det längre.. jag är svag
Eller så är det för man blir äldre och det är inte svart på vitt längre utan lite grått. När jag sitter så här
och skriver om alla mina tankar känns det bra, men man börjar ju undra vad som har hänt med en..
Jag blir rädd för mig själv, rädd för vad jag gör, jag gömmer undan mig.. stänger inne mig vill inte säga något
till någon, ljuger att jag är glad och att allt är okej. Hur svårt är det att dra på en mask liksom? Ingen märker något.
Folk är så tröga, med dumma kommentarer och fördommar, människor är byggda av fördommar. Det är vad ni är.
Ni kommer aldrig klara er i livet, aldrig.
Men jag känner ingen sorg för er, jag tänker vara egoistisk och tänka på mitt eget liv, eller?
Jag tänker för fan inte på mig heller, då hade jag inte mått så här. Orka med allt, göm mig under något
och försvinn, jag vill inte. Vill inte alls längre, har inte den här livsglädjen som en gång fanns den är död nu.
Jag behöver någon jag kan bygga upp den igen med.
0