
Nej nu orkar jag snart inte mera, orkar inte med denna skiten
med att må dåligt stup i kvarten, att stanna hemma och missa skolan.
Jag ligger jätte mycket back känns det som, trotts att jag klarar mig ändå.
Men troligtvis kommer jag säkert skitmycket efter med redovisningar mm.
Tänkte kolla på you got served så jag kan skriva om den till en innlämning.
var inte med i skolan när de kollade på den. Så håller på¨att ladda den just nu
så har jag något att göra idag, ska även räkna matte så jag inte kommer efter i det heller.
Så ja jag har ju lite saker jag kan göra. Men jag orkar inte med detta, att inte kunna sova
att vara trött hela tiden, hjärtklappningar, svårt att andas. Detta förstör hela min skolgång.
Visst panikångesten är något som inte finns egentligen, alla symptomen är ju bara påhittad
av min kropp. Men ändå är jag så orolig, så rädd, rädd för att dö. Fasten jag vet att det kommer
att gå bra, jag hatar att åka buss, vad kul att jag måste åka buss varje dag, det förstör som fan med.
Att känna mig instängd och rädd att jag inte kan komma därifrån. Pappa och mamma tjatar på mig.
Detta är inte mitt fel, då hade jag inte mått såhär! Kan de inte sluta klaga på mig? Jag vet att
detta är allvarlig och något måste göras åt det, men jag kommer aldrig klara det själv. Jag vill inte längre.
Men vad kommer hända? Kommer jag bli bättre? Jag är osöker, detta kommer ta lång lång tid. Känner på mig det.
Men nu ska jag ta en cigg och vila lite.
Anonym
du måste söka hjälp :/
Sarah sJ
Jag tycker så sjukt synd om dig ska du veta och jag hoppas att du mår bättre snart :(

2