Lycka?
Ja, det är nog en fråga som många svenskar frågar
sig själva varje dag. Är jag redigt lycklig som jag är?
Har jag det tillräckligt bra, trofan du har det bra, du ska skatta dig lycklig
för att du inte lever som de i Afrika! men jag frågar mig själv den frågan varje dag.
Är jag lycklig? Vill jag verkligen ha mitt liv så här? Var det såhär det var menat att det skulle vara?
det känns inte som det :/ För att vara ärlig är jag redigt olycklig jag känner mig fan
nästan deperimerad :( och det är inte bra. Men nej jag är inte nöjd med mig själv.
Inte på långa vägar, jag hatar det jag ser och försöker att blunda för nästan
allt som går i vardagen. varför? Jo för jag vill, jag tar ett djupt andetag och dyker
färsöker fly, blunda ifrån alla hemskheter, precis som vilken vanlig människa som helst.
Ni är sådanna hela bunten. Ni bara blundar och lever era patetiska svenson liv. Mmm
den vanliga medelsvenssonen, jadu. men tillbaka till att vara lycklig. Hur blir man det?
Uppfyller du alla dina må i livet och sedan känner du att du är fullbonad? Eller gör du inget
alls och hoppas på att lyckan ska komma till dig, att något ska hända? Jag har rätt många teorier
jag skulle kunna formulera mig om. Men nja. Jag själv är en mycket komplicerad människa tror jag.
Jag är inte redigt som en medelsvensson. Nej jag är lite annorlunda. Men vi alla är annorlunda, bara
på olika vis. Det är svårt att leva, iallefall som mig. Det är ett jobbigt och komplicerat liv. Jag vet inte om jag
ska skartta eller gråta. Men en sak ska ni veta, jag känner mig så jävla liten. Jag vill att någon håller om
mig håller mig så jävla hårt och står ut med mina problem, om aldrig släpper taget utan kämpar med mig
in till det sista, Även om jag tänker på ett annat sett, försök att se dig in i min värld, utan att hata mig.
Då får man bara bekräftelse på att pengar gör en inte lycklig, så mycket saker du får av dina föräldrar. Det finns dom som bor med föräldrar som har tex missbruksproblem och aldrif får annat än en örfilnågon gång ibland. Sedan finns de dom som är sjuka, önskar de kunde ta vara på livet inte kan behålla maten eller känna vad den smakar, inte orkar umgås med ngr vänner eller få åka till Thailand eller ens bara utanför sin sjukhussäng.... Jag tycker du ska sluta klaga och vårda det du har och njuta av livet och inte jämt lyfta fram det som du önskar vore annorlunda.......... Folk kan visst må dåligt och har dåliga dagar men kalla det inte depression för då vet du inte vad det är. Släng bort alla jävla lyxprylar de bara gör att du drunknar från dina verkliga känslor och får bara falsk lycka för stunden när du just fått nått nytt!!
jag känner mig med liten,så liten. Ensam.
kram på dig.
