IMTHESTAR

Ibalnd undrar jag, eller ja jag funderar mycket och undrar.
Ibland försöker man hur mycket som helst och verkligen tror
att allting ska bli bra, men hela tiden är det någonting som förstör.
Man kanske visste om sedan innan att detta inte skulle funka men
man tycker om varandra så hiskelti mycket att man försöker gång
på gång, nästan lite olycklig kärlek för båda älskar varandra men
man vet att det aldrig kommer att funka. Man har dagarn och veckorna
då allt bara glider på och man tror att vänta! Kanske kommer vändpunkten
nu och allting kommer att funka. Men det slutar alltid med att allting går
utför. Men visst då är mn inte gjorda för varandra sammtidigt som man är det.
Väljer man då att leva med varandra så får man skärpa sig eller lära sig att ta
konsekvenser och många små-bråk samt tjabbande. Annars får man bara
gå skiljda vägar och hoppas på det bästa. Oftast ska man kyssa många grodor
innan man hittar sin prins. Men om man är så fast vid en människa som jag är
vad gör man då? Ska man bara rulla på som inget hänt? Dags att byta kappitel i
livet och göra något annat? Men jag är ju en sådan person som bara ser de ljusa
sidorna i ett förhållande, jag blundar för våra bråk för hårda ord och alla hemskheter.
För jag är kär, så det bubblar, så jag glömmer ofta det onda och vill gå vidare..
Men har men då en partner som inte är som jag kan konsekvenserna bli annorlunda.
Ja.. vet ej vad jag mer ska säga Jag älskar dig Johan.