090624 att skriva en bok
Nej men jag skriver mycket och jag är inte speciellt bra. Haha ändå så ska jag skämma ut mig själv genom att lägga upp några drag av vad jag brukar skriva. allt handlar om vad jag tänker och det är som jag skriver i bloggen bara det att jag skriver det ur min synvinkel. Nästan som en bok.
För en stud tog jag av mig tiden och la mig ijämte honom. Hans fasta grepp höll om min kropp. Jag tryckte mitt huvud närmre hans hals och andades in hans doft. Jag lyssnade på den klassiska musik jag hade satt på. Lyssnade på de piano spelande fingrar som varsamt tryckte på de vita tangenterna så den vackraste melodi kom ur mina högtalare. För en stund slog mitt hjärta snabbare och jag kämpade med att hålla tillbaka mina tårar som brukade komma på de mest olägliga platser. Jag bet mig i läppen för att försöka komma på andra tankar. Men det ända jag hade framför mig var det perfekt symetriska vita ansiktet- Ett ansikte som mjukt och varsamt log mot mig utan att ens veta om att jag kollade på honom. Hjärtslagen slog i mitt öra och jag försökte hålla en jämn räkning för att hålla tårarna tillbaka. Det var ett självklart misslyckande. Jag var nog rätt dålig på att hålla mig stängd. för honom var jag som en öppen bok som han kunde bläddra och läsa i. Han visste precis var punkterna fanns och hur jag skulle reagera. Han log ett snett lite hånfullt leende. Jag visste inte men jag log tillbaka. sedan vände jag mig om för att studera sömmarna på mina vita nästan genomskinliga gardiner. han tog ett fast grepp om min midja och drog mig tätt intill sig. Jag kände värme och trygghet. Jag ville aldrig att det skulle ta slut.
Så kan det typ låta, haha lite patetiskt jag vet. tror att jag är värsta proffs. Nej men jag älskar att skriva men hatar att visa andra vad gör av mina tankar och bokstäver. Men nu vet ni. Puss
För en stud tog jag av mig tiden och la mig ijämte honom. Hans fasta grepp höll om min kropp. Jag tryckte mitt huvud närmre hans hals och andades in hans doft. Jag lyssnade på den klassiska musik jag hade satt på. Lyssnade på de piano spelande fingrar som varsamt tryckte på de vita tangenterna så den vackraste melodi kom ur mina högtalare. För en stund slog mitt hjärta snabbare och jag kämpade med att hålla tillbaka mina tårar som brukade komma på de mest olägliga platser. Jag bet mig i läppen för att försöka komma på andra tankar. Men det ända jag hade framför mig var det perfekt symetriska vita ansiktet- Ett ansikte som mjukt och varsamt log mot mig utan att ens veta om att jag kollade på honom. Hjärtslagen slog i mitt öra och jag försökte hålla en jämn räkning för att hålla tårarna tillbaka. Det var ett självklart misslyckande. Jag var nog rätt dålig på att hålla mig stängd. för honom var jag som en öppen bok som han kunde bläddra och läsa i. Han visste precis var punkterna fanns och hur jag skulle reagera. Han log ett snett lite hånfullt leende. Jag visste inte men jag log tillbaka. sedan vände jag mig om för att studera sömmarna på mina vita nästan genomskinliga gardiner. han tog ett fast grepp om min midja och drog mig tätt intill sig. Jag kände värme och trygghet. Jag ville aldrig att det skulle ta slut.
Så kan det typ låta, haha lite patetiskt jag vet. tror att jag är värsta proffs. Nej men jag älskar att skriva men hatar att visa andra vad gör av mina tankar och bokstäver. Men nu vet ni. Puss
